lördag 8 januari 2011

Gällande namnet på min blogg


Jag har varit i Dublin, Irland, tre gånger och vill väldigt gärna åka dit igen. Jag vill att familjen följer med mig denna gång eftersom de fått en bild av Irland som jag inte tycker stämmer. Jag vill visa upp "mitt" Irland som jag förälskat mig i. Kan mycket väl tänka mig att åka till Belfast också. Fotot i detta inlägg och det som finns längst upp på sidan är taget i botaniska trädgården i Dublin.
Varför har jag då döpt min blogg till just Hundra saker på min lista? Orsaken är att jag hade ett mycket dåligt 2010 och jag bestämde mig för att jag ska hinna med 100 saker innan jag dör. Inga småsaker precis utan saker jag skjutit upp bara för att göra det när jag får tid. 2010 var som sagt var ett skitår i mina ögon och ett sådant år vill jag inte uppleva igen. Jag vill heller inte vara med om att ångra saker jag inte gjort när jag blir så gammal att jag inte längre kan göra dem. År 2010 förlorade jag min så djupt älskade Snobben. Min vackra vita jack russell med de bruna öronen. Det kändes som om jag skulle dö när jag fick veta att han inte gick att rädda. Snobben blev bara 6 år gammal.
Vi förlorade också vår fågel Ali som vi haft sedan 1986. Visst det var räknat med att han skulle dö eftersom han var så gammal men inte att det skulle ske genom avlivning. Ali blev 26 år.
Så blev mamma sjuk i cancer och dog bara 66 år gammal.
Som ni märker hade alla tre något gemensamt förutom att de alla dog 2010. Alla har siffran 6 i sig. Jag föddes 1966 och den bil som jag ska köra när jag tar mitt körkort i år har 666 i registreringsskylten. Visst det är bara ett sammanträffande men lite läskigt är det.
100 saker på min lista alltså och nu ska jag börja beta av dessa 100 och en sak är alltså att ta körkort. Huset ska också göras i ordning vare sig vi säljer det eller inte och likaså huset på landet. Jag önskar verkligen att vi får huset vi ska titta på men då blir vi också tvungna att sälja landet och det kommer bli mycket jobbigt för mig. Jag vet dock att vi inte kan ha det kvar men ont kommer det göra ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar